...

Nu sitter jag här och mår bra. Jag är lagom trött men ändå lite pigg. Sängen är lockande nära och den ser oerhört skön ut, snart är jag redo att krypa ned. Vi har just kommit hem, Ilaria, Reha och jag tog en kvällsfika i centre ville. Cafét, den varma chokladen, mysigheten och kylan utanför fick mig tänka på Stockholm, hemma. Jag saknar det. Jag saknar det. Jag saknar det. Men trots saknaden samt det faktum att det är 38 timmar och många mil hem så känns det ändå nära. Jag tror det beror på vad jag har sparat inom mig; tankar, känslor, allt. Men det är fantastiskt snart december! Tänka sig!

Det är ruskigt kallt ute nu så jag är glad att jag äntligen kom hem och kunde sätta på mig mjukisbyxorna. Jag fryser konstant numera, vilket de andra de andra tycker är jättekonstigt. - Jag kommer ju från Sverige!??!? "Nej, finns inte isbjörnar..nej jag tror inte det finns pingviner heller". Vad är det med spanjorerna egentligen? De måste förväxlat mig med en albinoeskimå från grönland. Inte okej.

Imorgon är det en stor folkfest här i Reims. "A tous les jambes" kallar man den och det är för alla de som tycker om att motionera - det är en motioneringsdag, något i stil med vårruset eller tjejmilen, jag vet inte riktigt. Men då jag är säker på att jag skulle få en hjärtattack om jag medverkade med min fantastiska kondition så är det nog säkrast att hålla sig på åskådarsidan. Att bo på tredje våningen i ett hus med en hiss som aldrig fungerar är nog med daglig motion. Och ärligt så är jag helt slut efter krigandet upp för de 45 trappstegen!

Nu har jag förflyttat mig till sängen, där jag lyssnar på smöriga franska kärlekslåtar. För tillfället sjunger en hysteriskt upprörd kvinna "Garder moi!!". Jag hoppas nästa sång är lättare att somna till. Min fantastiska nyinköpta radio har en somna-in-funktion, - fantastiskt!

Natti puss och kram